Argument mot slamspridning
1. Det finns bara ett avloppssystem i var och en av våra tusentals
tätorter. Där hamnar den stora huvuddelen av allt flytande avfall vi gör oss av
med till vardags. Med detta faktum som utgångspunkt går det inte att på ett
avgörande sätt att ens få ett renat och än mindre rent och användbart slam som
en restprodukt av allt detta avfall.
2. Många organisationer, forskare och enskilda människor är
kritiska mot slamspridningen. Svenska Naturskyddsföreningen, som kan ses som
Sveriges största konsumentorganisation, kräver att spridningen skall avbrytas
omedelbart (1). I Läkartidningen anser fyra läkare att slamspridningen måste
upphöra då kadmiuminnehållet i slammet är så stort att det är en hälsofara (2).
3. Kemikalieinspektionen har meddelat att avloppsslam är ett
”avfall” och sprids som en form av ”kvittblivning” (3). Man måste snarast övergå till den
moderna teknik som idag står till buds. I Nederländerna och Schweiz sprids
inget slam.
4. Exempel på dagens anslutningar: Industrier, bensinmackar, biltvättar,
dagvatten från gator och torg, sjukhus, hushåll, verkstäder, lakvatten från
avfallsupplag, processvatten från rökgasrening etc. Eftersom sociala beteenden
är lika i både stora och små samhällen är deras slam ungefär lika förorenade.
5. Man uppskattar att 100 000 kemiska ämnen används i det moderna industrisamhället.
De flesta kan sannolikt påvisas i avloppsslam, men ingen har ännu gjort en
sådan undersökning.
6. Många av dessa ämnen omvandlas i sin tur till nya nedbrytningsprodukter, s k
metaboliter, som kan vara minst lika giftiga som det ursprungliga ämnet eller
föreningen. Inte heller detta är undersökt.
7. Nya kemikalier tillkommer hela tiden, kanske något tusental om året,
kemikalier vars effekter är ofullständigt undersökta. Användningen av
nanopartiklar växer mycket snabbt. Allt detta är omöjligt att överblicka för
närvarande.
8. Av dessa skäl skall vi tillämpa försiktighetsprincipen – inga okända kemiska
ämnen skall tillföras livsmedelsproduktionen eller vår yttre och inre miljö.
Försiktighetsprincipen är mycket enkel att tillämpa. Den innebär att man helt
enkelt låter bli tills man vet bättre.
9. Metaller eroderar och slits från alla produkter och konstruktioner i
samhället och hamnar förr eller senare i slammet. Jämfört med de metaller som
kommer via urin och avföring är mängden i slammet upp till 200 gånger större.
10. Huvuddelen av metallerna i slammet sätter personalen vid reningsverken till
själva – men de benämns enbart ”fällningskemikalier”.
11. Det finns tre gånger så stor mängd avfallsmetaller i slam jämfört med
fosfor.
12. Slammets gränsvärden är pragmatiskt utformade så att reningsverken kan
hantera och bli av med slammet på enklast möjliga sätt och därmed kan även
slamspridning möjliggöras. Utveckling mot bättre system avstannar.
13. All slamspridning leder till en fortgående ökning av redan visade och
potentiellt skadliga metaller samt andra långlivade hälsovådliga ämnen i svensk
åkermark. Människors hälsa kan skadas allvarligt, liksom djur och åkermarkens
nedbryningsorganismer. Önskvärd balans, kretslopp och uthållighet är en
omöjlighet mot denna bakgrund.
14. De metallhalter som ökar snabbast i slamspridd åkermark är guld, silver,
koppar och kvicksilver. Redan efter mindre än 4 år kan guldhalten ha
fördubblats.
15. Kadmiumhalten är redan så hög i svensk åkermark, att många svenska kvinnor
idag beräknas ha så höga halter i kroppen att njurarna är påverkade. En följd
av detta är en fortgående urkalkning av skelett med tillhörande risk för
benskörhet. Även risken för cancer i livmodern är förhöjd.
16. Bland de vanliga fosforgödselmedlen intar slammet en särställning. För att
kadmiumhalten i svensk åkermark inte skall fortsätta öka måste kadmiumhalten i
fosforgödsel vara mindre än 10 mg/kg fosfor. I källseparerad urin är halten 0,7
mg/kg, i den vanligaste konstgödseln NPK cirka 5 mg/kg fosfor, medan de flesta
slammen i Sverige har en kadmiumhalt på 25 mg/kg fosfor eller högre. Men då
endast cirka hälften av fosfor i slam är lättlöslig och tillgänglig för
växterna, blir kadmiumhalten cirka 50 mg/kg fosfor eller högre. Enbart slammets
kadmiuminnehåll är skäl nog för att omedelbart avbryta slamspridning på
åkermark.
17. Tillverkare av barnmat måste idag söka spannmålsråvara från områden i
Sverige som fortfarande har låga kadmiumhalter i marken. Den mesta
vetespannmålen från Skåne går inte längre att använda som råvara för barnmat.
18. Det mesta av det slam som bildas i våra tätorter sprids nära dessa av
transportekonomiska skäl. På detta sätt är det åkermarken runt tätorterna som
får ta emot mest kadmium. Men denna mark är den som är mest skyddsvärd för
framtiden. Vi kan inte utseluta sådana samhällsförändringar att vi längre fram
tvingas odla all barnmat på dessa åkrar.
19. Slammet har visat sig innehålla radioaktiva ämnen från behandling och
diagnosticering på sjukhus och också från mätningar inom industrin.
20. Slammet innehåller en mängd smittämnen, vilket blir alltmer problematiskt
med snabbt ökande resistens hos farliga bakteriestammar. Smittämnen kommer bl a
från sjukhus och slakterier. Vid sjukhus finns det visserligen
smittreningsanläggningar, t ex i anslutning till obduktionsavdelningarna. Det
är dock oklart om anläggningarna verkligen är i kontinuerlig drift?
21. Slammet innehåller ett stort antal hormoner och läkemedelsrester. Svenska
Miljöinstitutet IVL med flera organisationer har i landsomfattande
undersökningar visat att dessa ämnen fördelas olika mellan reningsverkens
utgående vatten och slam. Vissa av dem återfinns i slammet, andra i utgående
vattnet, vanligtvis i bådadera. Därmed påverkas livet både i havet och i andra
vattenrecipienter som står till buds. Cirka tre fjärdedelar av slam består av
förorenat vatten.
22. Det vidare ödet för slammets hormoner och läkemedelsrester är okänt. Det
finns berättigade misstankar om att exempelvis mjölk idag innehåller hormonellt
aktiva ämnen, både av naturlig och syntetisk typ. Samma misstanke gäller
syntetiska hormonellt aktiva ämnen i kött och ägg.
23. Idag vet vi att många miljögifter tillsammans kan ge
upphov till hälsorisker på mycket låga nivåer genom att de har en s k
”cocktaileffekt”. Nordiska Ministerrådet exempelvis anser att tidigare ”säkra
nivåer” måste sänkas med 90 % (4).
24. Slammet sprider ett stort antal svåra miljögifter till odlingsmarken, t ex
dioxin, PCB, DDE, bromerade flamskyddsmedel, perfluorerade ämnen, klorerade
pesticider, polycykliska aromatiska kolväten etc. Det finns berättigade
farhågor för att dessa ämnen idag finns i mejeriprodukter, ägg och kött. Foder
till kor, höns och grisar odlas på åkermark som kontaminerats med slam.
25. Miljögifter når också livsmedelsproduktionen på andra sätt, t ex som
luftnedfall. Detta gör situationen än allvarligare.
26. Slammets miljögifter kan nå människan på flera sätt:
- De tas upp i växter som vi äter.
- De tas upp i foder som mjölk-, kött- och äggproducerande djur äter.
- De avdunstar från slambehandlad mark och kommer som luftnedfall på bladytor.
- De finns i jorden i långa tider. Kor exempelvis får i sig miljögifter genom
den jord som följer med vid bete – ca 0,5 kg per dag.
- När stallgödsel sprids följer miljögifter med och nya åkrar förorenas. Det
bildas således en form av ”kretslopp” som är en rundgång med alla de gifter som
redan finns i en stor del av åkermarken. Det var knappast detta som avsågs när
begreppet kretslopp en gång skapades.
- Miljögifterna lakas delvis ur från åkermark och slamupplag, samt återfinns
därefter i jordbrukslandskapets åar och bäckar.
- Genom ett s k ”karens”-begrepp anses slamspridd åkermark vara ren efter 2 år,
trots att många miljögifter finns kvar i långliga tider, exempelvis kadmium och
perfluorerade ämnen.
- För varje år blir allt fler av Sveriges åkrar förorenade med långlivade
miljögifter. Detta måste upphöra.
27. Den fosfor som cirkulerar i jordbruket finns till cirka 85 procent i
stallgödsel. Över 80 procent av åkerarealen används för odling av foder. Den
del av fosforn som återfinns i slammet utgör endast cirka 12 procent av
fosforomsättningen.
28. En stor del av fosforn i slam – kanske hälften - är med avsikt hårt bunden
till järn genom tillförsel av fällningskemikalier i reningsverken. Vi kan
därför vänta att endast cirka 6 procent av den fosfor som cirkulerar i
jordbruket utgörs av lättlöslig fosfor från avloppsslam.
29. Nyttan av denna lilla del fosfor står inte på något sätt i proportion till
skadorna och riskerna från alla förorenande ämnen och miljögifter i slammet.
30. Eftersom hälften av fosforn är hårt bunden behövs således en dubbel
fosforgiva, vilket därmed även leder till ett dubbelt kadmiumpåslag.
31. I slam finns förhållandevis litet kväve – det mesta försvinner i
reningsverket. Av de mullbildande ämnen som omsätts i det svenska jordbruket
kommer cirka 99 % med stallgödsel och skörderester medan högst cirka 0,5 %
kommer från slam.
Ren Åker Ren Mat , November 2012, www.RenAkerRenMat.se
Miljö- och hälsorisker med spridning av avloppsslam
I reningsverkens avloppsslam hittas många av dagens
kemikalievärstingar. Miljö- och hälsorisker med slamspridning i jord- och
skogsbruk är uppenbara och måste stoppas.
I Sverige sprids avloppsslam främst för att återföra näringsämnet fosfor till
marken. Men i dagsläget återförs inte endast fosfor utan även en lång rad
problematiska miljögifter. Analyser av avloppsslam visar på innehåll av kända
miljögifter som perfluorerade ämnen, flamskyddsmedel, PCB, läkemedelsrester
samt tungmetaller som t.ex. kadmium och silver; kemikalier vars egenskaper kan
leda till effekter på ekosystemen, hormonstörningar och cancer.
Det bildas ca en miljon ton avloppsslam varje år Cirka en miljon ton
avloppsslam bildas varje år i Sverige vid de kommunala reningsverken. Till
reningsverken kommer det som spolas ut från hushållen (bad-, disk- och
tvättvatten, fekalier och urin), sjukhus, industrier och andra anläggningar.
Man tar även hand om delar av dagvattnet samt visst lakvatten från
avfallsdeponier. Reningsverken är byggda för att rena utgående avloppsvatten
och fånga så mycket som möjligt av de problematiska kemikalierna i slammet. I
avloppsslammet finns ca 2,8 procent fosfor och 4,3 procent kväve och 50 procent
mullbildande ämnen och det är detta som gör att slam ses som ett intressant
gödselmedel för t ex jordbruket. Men när avloppsslam används som gödselmedel
tillförs inte bara fosfor till marken utan även en kemikaliecocktail. Detta
utgör en fara både för miljön och för människors hälsa.
Innehåll av kadmium är en av många risker Bara i Europa finns över 140 000
olika kemikalier registrerade och kunskapsbristen om ämnenas effekter på miljö
och hälsa är stor. Dessutom vet man mycket lite om ämnenas eventuella
kombinationseffekter. M a o är gödsling med slam ett orimligt stort risktagande.
Många av ämnena i slammet har kända negativa effekter på människors hälsa. En
av de tungmetaller som finns i avloppsslam i oroande halter är kadmium. Vissa
åkergrödor tar lätt upp och lagrar markens kadmium. Exponeringen för kadmium
via maten kan förorsaka benskörhet och njurskador och en rad studier visar
samband med effekter på hjärt-kärlsjukdom, diabetes, ökad dödlighet,
reproduktions- och neurotoxicitet. Redan vid dagens kadmiumintag via maten
utsätts delar av Sveriges befolkning för oacceptabla risker. Enbart slammets
höga innehåll av kadmium är skäl nog för att stoppa spridningen av avloppsslam.
Spridning av avloppsslam går emot flera miljömål Eftersom slam innehåller
miljögifter går spridning av avloppsslam bland annat emot riksdagens miljökvalitetsmål
God bebyggd miljö, Ett rikt odlingslandskap och Giftfri miljö. Det finns länder
där spridning av slam helt har förbjudits. I Schweiz förbjöds det 2006 och i
Holland sprids det heller inget slam.
Lagar och regler
Befintlig kemikalielagstiftning är ett mycket svagt skydd för vår
miljö och hälsa när det kommer till slamspridning. Alla farliga kemikalier som
kommer till reningsverken ”fångas inte upp” av kemikalielagstiftningen. Tre
exempel på luckor är perflorerade ämnen, nanopartiklar och hormonstörande
ämnen. Vidare riskbedöms inte användningen av läkemedel avseende miljöeffekter,
och inte heller vissa biocider tillståndsprövas i Sverige, t.ex. triclosan och
silver. Därför kan inte kemikalielagstiftning ses som ett tillräckligt gott
skydd för oönskade kemikalierester i avloppsslammet. Den lagstiftning som finns
för spridning av avloppsslam regleras endast av gränsvärden på innehåll av
fosfor samt 7 tungmetaller. I vissa länder och regioner i Europa finns utökade
gränsvärden och krav för slamspridning, t.ex. i Danmark.
Satsa på ny teknik
Det pågår mycket utvecklingsarbete kring hur man kan ta till vara den fosfor
som finns i slammet. Det mesta är ännu på utvecklingsstadiet men tycks kunna
vara både energi- och kostnadseffektivt. Läs mer i Naturvårdsverkets rapport
inför revideringen av aktionsplanen för återföring av fosfor.
Naturskyddsföreningen anser
att slamspridning snarast bör upphöra och att utveckling och införande av
system och tekniker för att återföra växtnäring utan spridning av miljögifter
ska påskyndas.
Uppdaterat: 2012-05-28
åter
Dokument (externa länkar i nytt fönster):
· Avlopp på våra åkrar
· Hållbar återföring av fosfor
· Öppet brev till skatteutskottet om skatt på handelsgödsel
· KEMI:s rapport om kadmium och hälsa
Medicinska skäl mot spridning av avloppsslam på åkermark
Björn Fagerberg adjungerad
professor, specialist i invärtesmedicin, Göteborg bjorn.fagerberg@wlab.gu.se
Bertil Hagström med dr, specialist i allmänmedicin,
Göteborg
Ingrid Eckerman specialist i allmänmedicin, Stockholm;
samtliga är medlemmar i Läkare för miljön
Lars Barregård professor, specialist i allmänmedicin samt
yrkes- och miljömedicin, Göteborg
Nya forskningsrön ger starka belägg för att kadmiumintaget i befolkningen
måste minska. Slamspridningen på våra åkrar bör därför bromsas.
Naturvårdsverket har på regeringens uppdrag reviderat »Aktionsplan för
återföring av fosfor ur avlopp«, i vilken spridning av avloppsslam på åkerjord
är central [1, 2]. Tungmetallen kadmium är en känd hälsofarlig förorening i
slam. Sedan den ursprungliga aktionsplanen fastställdes år 2002 [2] har nya
alarmerande forskningsrön om medicinska skadeeffekter av kadmium publicerats,
men dessa tycks inte ha beaktats i Naturvårdsverkets revision.
Kadmium är en tungmetall som tas upp ur födan och inhaleras via tobaksrök.
Olyckligt nog kommer det största intaget från rekommenderad hälsosam mat som
fiberrika spannmålsprodukter, grönsaker och rotfrukter.
Kvinnor har generellt högre kadmiumbelastning än män på grund av att upptaget
via tarmen ökar vid järnbrist, vilket är vanligt hos menstruerande kvinnor.
Kadmium ansamlas i framför allt njurar och lever med halveringstider på 10–30
år. Kadmium kan ge upphov till njurskada och osteoporos, har östrogenliknande
effekter, är cancerogent och misstänks öka risken för diabetes och förtida död (Fakta
1 nedan).
Urinutsöndringen av kadmium är ett bra mått på kroppens ackumulerade
kadmiumbelastning. Den europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (European
Food Safety Authority, EFSA) kom år 2009 fram till att kadmiumhalten i urin bör
ligga under 1 µg kadmium/g kreatinin för att undvika njurskador. Det motsvarar
ett veckointag av 2,5 µg kadmium/kg kroppsvikt, en reduktion med 2/3 av
tidigare rekommenderat högsta veckointag [3].
Det genomsnittliga kadmiumintaget i Europa är 1,9–3,0 µg per kg och vecka.
Vissa grupper har högre intag. Det gäller barn, vegetarianer, rökare och
personer i områden med hög kadmiumbelastning.
- Diabetes innebär sannolikt ökad känslighet för kadmium. Stora grupper i
samhället har en kadmiumbelastning som är dubbelt så hög som det högsta
rekommenderade intaget [3].
Senare års forskning talar för att även lägre kadmiumnivåer är skadliga. I en
väldefinierad kohort av svenska kvinnor förekom tubulär och glomerulär
njurskada vid en minst 20 procent lägre kadmiumnivå i urin än den som angivits
av EFSA [4, 5]. Mer än var femte kvinna hade en kadmiumutsöndring över
denna lägre nivå (0,8 µg kadmium/g kreatinin). Hos diabetiker fanns ökad risk
för njurskador vid ännu lägre nivåer [4].
Kadmium har östrogeneffekter och är klassat som en karcinogen substans [6-9].
Endometriecancer är ett illustrativt exempel på en östrogenrelaterad
malignitet. I en kohort av 30 000 svenska kvinnor gjordes noggranna
upprepade kostregistreringar, och det kalkylerade kadmiumintaget korrelerade
väl med urinkadmiummätningar [8]. Den tredjedel av kvinnorna som hade högst
kadmiumintag visade efter 16 års uppföljning 39 procents ökad risk för
endometriecancer. Ett kontinuerligt högt kadmi- umintag ökade risken för
endometriecancer nästan trefaldigt.
Den tredjedel av kvinnorna som hade högst risk för endometriecancer hade ett
kadmiumintag av 1,75 µg per kg och vecka eller mer (beräknat på medelvikten 65
kg), att jämföra med europeiska rekommendationer om högst 2,5 µg per kg och
vecka.
Den ökade kadmiumexponeringen hos rökare är ytterligare skäl för att vidta
kraftfulla åtgärder mot tobaksbruk. Således talar de senaste årens
forskningsresultat för att stora befolkningsgrupper har ett för högt
kadmiumintag via kosten och att detta medför ökad risk för olika allvarliga
sjukdomar och ökad mortalitet.
Mot denna bakgrund bör allt göras för att minska åkermarkens kadmiuminnehåll.
Den största tillförseln kommer från luftnedfallet, till exempel förbränning av
fossila bränslen. Det tar dock tid att påverka denna typ av tillförsel. Därför
är det viktigt att börja med omedelbara åtgärder som att förhindra spridningen
av avloppsslam på våra åkrar.
Kommersiella mineralgödningsmedel innehåller 5 mg kadmium/kg fosfor medan slam
innehåller 30 mg kadmium/kg fosfor [Jordbruksstatistisk årsbok 2009]. För
närvarande sprids omkring 20 procent av avloppsslammet på åkermark [2], och
mängden är avsedd att öka. Alternativ till att återföra fosfor i kretsloppet
används redan i andra länder, till exempel utvinning av fosfor ur askan efter
förbränning och biologisk rening.
Vårt konkreta förslag är att beakta de stora hälsoriskerna med kadmiumhalterna
i åkrarna och att omedelbart avstå från slamspridning som ett första steg i det
stora tidskrävande program som krävs för att bromsa ökningen av kadmiumhalten i
marken.
Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.
Fakta 1
- Tubulär och glomerulär njurskada uppkommer vid lägre
koncentrationer av kadmium i urin än vad som tidigare är känt (0,8 µg kadmium/g
kreatinin) [3-5].
- Osteoporos hos kvinnor, och ökad frakturrisk, orsakas av kadmium via direkt
effekt på skelettet eller indirekt via njurarna och börjar uppträda vid samma
låga koncentrationer som för tubulär njurskada [3, 9, 10].
- Diabetes mellitus förekommer i ökande grad med stigande utsöndring av kadmium
i en stor befolkningsrepresentativ kohort, och i experimentella studier har
kadmium visats skada insulinproducerande celler i bukspottkörteln och påverka
sockertoleransen [9, 11, 12].
- Östrogena effekter har knutits till kadmium i in vivo-studier. Mekanismen
tycks bland annat vara att kadmium aktiverar östrogenreceptorer. Kadmium medför
sannolikt ökad risk för östrogenrelaterade tumörer som livmodercancer och
bröstcancer [3, 6, 7-9].
- Kadmium är klassat som ett humant karcinogen som hämmar DNA-reparationen.
Populationsstudier talar för att kadmiumexponering ökar risken för cancer i
lunga, urinblåsa, livmoder och bröst [3, 7-9].
- Studier från Japan, Europa och USA talar för att kadmium kan knytas till ökad
mortalitetsrisk [7, 13].
Hela artikeln med referenserna [1-3]: http://www.lakartidningen.se/07engine.php?articleId=13878
Kemikalieinspektionen:
”Avfall” samt ”Kvittblivningsintresse” (ref 3)
The logical way forward
clip from Nordiska Ministerrådet, page
7: http://www.norden.org/sv/publikationer/publikationer/2012-711
The threats of combination effects of chemicals to human health and the
environment are too immense to be ignored.
During the last ten years, the REACH legislation has been established in the
European Community with focus on industry’s responsibility for safe use of
single chemicals.
However, the existing regulatory frameworks are neither designed, nor
sufficient, to address combination effects of chemicals properly.
The Nordic Proposals
In 2009, the Nordic Council of Ministers
supported a workshop with the aim to investigate possible solutions for
regulation of combination effects of endocrine disrupting chemicals. The
following solutions were agreed upon:
In the short term, EU member states should explore the limitations of existing
regulations by providing well-documented examples of mixture toxicity, e.g.
risk assessments, restrictions and quality criteria.
In the long run, the protection of humans and wildlife species against the hazards
of chemical combination effects must be approached horizontally in the EU, thus
addressing combination effects in the numerous pieces of relevant legislation.
In order to deal with substances that are regulated under different regulatory
regimes (e.g. cosmetics, industrial chemicals, pesticides etc.), it is as a
starting point proposed to allow only a part (e.g. 10 %) of the “safe dose”
within each area of regulation. This would be an easy and cost-effective way to
decrease the risk of effects due to cumulative exposure of simultaneous
exposure to chemicals with similar effects from different routes, e.g. food,
water, and the environment.
AT THE NORDIC WORKSHOP IT WAS PROPOSED THAT
– EU member states should explore the
limitations of existing regulations by providing well- documented examples of
mixture toxicity
– The dangers of chemical combination effects should be approached horizontally
in the EU
– Only a part (e.g. 10 %) of the “safe dose” should be allowed within each area
of regulation
REACH is the European Community Regulation on industrial chemicals and their
safe use, which entered into force on 1 June 2007. However, exposure to
combination endocrine disruptors also comes from food, pesticides etc. Thus,
the REACH legislation is not sufficient to address combination effects
properly.